Idag tänkte jag skriva lite om hur vissa länder i EU istället för att bidra till en lösning av konflikten mellan det kurdiska folket och Turkiet, förvärrar frågan och blir en del av den.
Fransk och belgisk polis genomförde tidigare under veckan razzior mot kurdiska hem och föreningar i Frankrike och Belgien. Sammanlagt har 16 personer gripits i Frankrike och Belgien.
Det här är tyvärr en syn som blivit allt vanliga i Europa. Traditionellt sätt är det den tyska polisen som genomfört razzior mot kurdiska föreningar, kulturcentrum, olika mediebolag etc. Men det har även skett i länder som Frankrike och Nederländerna. Frankrike var för övrigt det land från vilket den kurdiska satellit-kanalen Medya-TV sände ifrån innan det stängdes ned i februari 2004. De senste razziorna i år och nedstängningen av Medya-TV 2004 skedde kort innan årsdagen av kidnappningen av Abdullah Öcalan.
Medan Turkiets inflytande över dessa europeiska länder är relativt begränsat, så har USA ett mycket större inflytande. En representant för USA har sagt att gripandena har kommit efter deras påtryckningar som USA har bedrivit mot EU sedan slutet av 2005. I uttalandet står det också att USA arbetar för att flyktinglägret Maxmur, i närheten av Mosul, ska stängas ned. Det räckte inte med att man gav ett kraftigt militärt stöd till Turkiet som brände ned kurdiska byar. Dem av byborna som flydde till södra Kurdistan och senare bosatte sig i Maxmur ska återigen tvingas att fly. Är det detta som kallas för "sparka på någon som redan ligger"?
Dessvärre så kommer en kriminalisering av politiskt aktiva kurder och PKK-sympatisörer leda till en radikalisering av personer som sympatiserar med organisationen. Och dem är många. I många europeiska länder så sympatiserar en stor majoritet av de kurderna med PKK. Man behöver inte vara speciellt insatt för att veta att PKK är det parti som har absolut flest sympatisörer av de kurdiska partierna i Europa. (I Sverige ser det något annorlunda ut, men orsakerna till det får jag skriva om i ett annat inlägg)
Trots att PKK i olika uttalanden har varit noga med att poängtera för kurderna i Europa att endast genomföra demokratiska protester inom lagens ramar så får man förmoda att alla inte kommer att hörsamma dessa uppmaningar. Jag tror inte att det kommer att gå så långt som i Turkiet, där radikala kurder tillsammans med missnöjda avhoppare från PKK kommer att bilda en ny och radikal organisation(TAK). Men, det vore inte heller förvånande om enskilda individer kommer att ta till radikalare metoder för att visa sitt missnöje med att man griper politiker och genomför razzior på föreningar.
Redan nu så har grupper av frustrerade kurdiska ungdomar genomfört olagliga aktioner som att bränna bilar, parkeringshus och banker i Frankrike. För att ta ett sådant radikalt steg krävs mycket frustration och ilska. Varför är dessa ungdomar arga? Varför väljer de att ta till våldsamma metoder istället för att kämpa fredligt?
Det beror delvis på hur många av de EU-länder har agerat i konflikten mellan PKK och Turkiet. EU har inte bara passivt tagit ställning i konflikten genom att terrorstämpla PKK, flera EU-länder har även stött Turkiet genom sälja vapen. Det många kurder inte förstår är varför EU inte söker medla för en fredlig lösning genom samtal med PKK och Turkiet, istället för terroriststämpla dem och delta i Turkiets arbete för att bekämpa PKK.
Det finns många exempel på hur EU bedrivit denna linje. EU valde att terroriststämpla PKK 2002 när de redan hade dragit sig ur Turkiets officiella gränser och sagt att man ville söka en fredlig lösning på konflikten. Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh skrev då i ett uttalande att "PKK uppfyllde EU:s kriterier för terrorism", men välkomnade att den då efterföljande organisationen "KADEK" tagit avstånd från terrorism. (PKK upplöstes och omorganiserade sig till KADEK strax innan terrorstämplingen) Men det hjälpte inte att KADEK uttryckligen och i praktiken inte genomförde några terrorattentat. För även KADEK terroriststämplades, liksom Kongra-Gel (som inte heller har utfört några terroristdåd).
Det fanns inget och det finns fortfarande inget starkt stöd från EU-länderna för en fredlig lösning av. Det fanns inte när PKK tidigt under 90-talet utlyste den första ensidiga vapenvilan, och inte nu 2007 heller, då PKK är inne på den femte ensidigt utlysta vapenvilan.
Den nuvarande ensidigt utropade vapenvilan (som utropades 1 oktober 2006 ) har inte förmått EU att försöka medla eller bidra till en fredlig lösning. EU har i medlemsförhandlingar med Turkiet istället koncentrerat sig på frågan om Cypern, där huruvida en hamn i Turkiet för cypriotiska fartyg är tillräckligt eller inte. Att se europeiska länder koncentrera sig på frågor som rör en hamn och inte alls bidra till en lösning till utdragen konflikt där människor dör upprör många.
Nu är det så att man inte förväntar sig något underverk från EU längre, men man förväntar sig inte heller att EU-länder ska delta aktivit på Turkiets sida i kampen mot den kurdiska motståndsrörelsen. Och det är detta senare faktum som är så upprörande för många kurdiska ungdomar. Vad dem ser är hur vissa EU-länders agerande gått från att ha varit passivt neutrala, till passivt tagit ställning för Turkiet och nu senast aktivt deltagit i kampen mot den kurdiska befrielsekampen.
Så till alla kurdiska ungdomar som läser detta: När personer påtalar och klagar över att kurder för en väpnad kamp (i norra Kurdistan) så uppmanar jag er att förklara för dessa damer och herrar att situationen är beklaglig, men att regeringar som styrt i olika länder i EU har bidragit till denna situation.
Förklara för dem det självklara att en kamp lätt kan radikaliseras om man stänger ute alla möjligheter för att på ett fredlig och demokratisk väg bedriva sin politik och uttrycka sina åsikter.
Om de börjar tala om att EU faktiskt stödjer kurder så kan ni hälsa dem att kurderna i norra Kurdistan (sydöstra Turkiet) är mätta på diverse lama "stöduttalanden" (ung: "vi vill ha fred och mänskliga rättigheter") i flower-power stil från EU-politiker som i praktiken inte varit värda fem öre.
Foto: Bilden är tagen av Hugo Hughes från en demonstration i Franrike kort efter razziorna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar