tisdag 19 december 2006

Frihet är slaveri

Den 18 december rapporterade Kurd.se om det senaste mordet på ett kurdiskt barn i norra Kurdistan (sydöstra Turkiet). Det är inte första gången den turkiska militären mördar barn. Flera uppmärksammade mord av barn som begåtts av turkisk militär har skett under de senate åren i norra Kurdistan. Morden har dock inte uppmärksammats i Sverige eller setts som ett betydande problem för svenska regeringsrepresentanters inställning till Turkiet.

Under protesterna i Amed i slutet av mars i år, som följde efter att turkiska säkerhetsstyrkor attackerat ett begravningsfölje för medlemmar i den kurdiska HPG-gerillan, så mördades fem barn av turkiska säkerhetsstyrkor.

Namn på de barn som mördades under protesterna (ålder inom parantes): Enez Atak (6), Abdullah Duran (9), Muhlis Ete (16), Mehmet Isik (17), Mehmet Akbulut (18) och Emrah Fidan (19). [1] I den kurdiska staden Batman mördades 3-åriga Fatih Tekin den 30 mars efter att turkiska säkerhetsstyrkor angripit civila som demonstrerat mot attackerna på begravningsföljet i Amed. [2]


Turkiets regering sanktionerar mord

Turkiets premiärminister Tayip Erdogan gav sitt stöd till morden av barnen då han under upproret sa:

"Om ni gråter imorgon kommer det att vara förgäves. Säkerhetsstyrkorna kommer att agera mot terrorismens pjäser, oavsett om de är barn eller kvinnor. Alla bör inse detta." [3]


Den 21 Novemeber 2004 mördades Ugur Kaymaz och hans pappa Ahmet av turkiska säkerhetsstyrkor. Guvernören gjorde ett uttalande och sa att man dödat "två terrorister". Dessa så kallade terrorister visade sig vara den 12-åriga Ugur Kaymaz och hans far. Obduceringen visade att Ugur hade dödats med 13 skott. 4 av skotten hade gått genom hans händer och 9 i ryggen. Obduktionen visade också att Ugur hade krutstänk på kroppen och att 9 av skotten hade skjutits på ett avstånd mindre än 50 centimeter. [4]

Dessa liksom andra mord på civila uppmärksammas sällas i svensk media och kommenteras än mindre av politiker från regeringspartierna (oavsett om de från Socialdemokraterna eller partier i "Alliansen"). Svenska politiker uttalar ofta sitt stöd för Turkiet och anser att mycket har förändrats i Turkiet. Ofta skyller de "problemen i landets sydöstra" delar på ekonomiska och sociala faktorer som de hävdar att PKK utnyttjar, något som den svenska generalkonsuln i Turkiet, Ingmar Karlsson, gärna upprepar i svensk media. [5] Ingen nämner att miljoner kurder har tvingats fly då den turkiska armén bränt ned deras hem.


Turkiet och deras vänner: Frihet är slaveri

Politiker från Sveriges styrande partier och representanter för Sverige vägrar se det politiska förtryck som baserar sig på den turkiska statens rasistiska politik och som leder till militärens systematiska våld mot civila kurder. Istället för att se problemets kärna lutar man sig tillbaka och repeterar den turkiska statens propaganda om att "PKK dödar civila". Sverige utrikesminister, som turkiska diplomater betraktar som "Turkiets bästa vän i EU" [6], sa i riksdagen i år att 400 civila har i år dödats av den väpnade kamp som PKK för. [7] Vilka dessa 400 är eller när dessa mord ska ha skett framgår inte. Anledningen är att det inte finns någon sanning i uppgiften. Siffran som Bildt använder sig av bygger på den turkiska statens uppgifter, samma stat som mördar kurdiska barn och civila med ursäkten att de är "terrorismens pjäser".

Turkiets vänner hävdar gärna också att kurder är fria att på samma villkor göra karriär inom den turkiska staten.[8] För att stödja dessa påstående lyfter man fram vissa ministrar med "kurdisk ursprung" och de personer med "kurdisk ursprung" som sitter i Turkiets parlament. Vad de inte nämner är att dessa lyckats göra karriär genom att svära trohet till den turkiska staten och inte kämpar för den folkgrupp som de påstås komma ifrån. Istället deltar de och stödjer det politiska förtryck som begås mot det kurdiska folket. Frihet ses alltså som en möjlighet att göra politisk karriär och tjäna staten, inte att erkännas grundläggande mänskliga rättigheter och leva på samma villkor som det turkiska folket. Frihet är slaveri...


Turkiet: Krig är fred

Samma politiker från Sverige blundar även för att den kurdiska gerillan HPG för femte gången har utlyst en ensidig vapenvilan i syfte att nå en fredlig lösning på konflikten som benämns som "kurdfrågan". Liksom vid tidigare utlysta vapenvilor har Turkiet svarat med ytterligare militära operationer mot den kurdiska gerillan och mer förtryck mot den kurdiska befolkningen. Den turkiska militären vill inte ens kännas vid att det överhuvudtaget bedrivs i ett krig i norra Kurdistan och betecknar istället det smutsiga kriget som en "kamp mot terrorism". Krig är fred...


EU: Fred är krig

Turkiet och deras vänner inom EU kan inte inleda eller stödja förhandlingar för en fred eftersom de inte ser att ett krig bedrivs. Det enda de ser är att det bedrivs en "kamp mot terrorism" för "demokratin". I en sådan kamp dödas inga civila, de dödade benäms istället som "terrorismen pjäser", frihetskämparna som "terrorister" och de som dödar och stödjer morden på civila ser sig som "förespråkare för demokrati".

Dessa förespråkare för demokratin lyckades med konstycket att inte nämna kurdernas situation när man möttes i Bryssel i mitten av december för att disktuera utvidningen av EU och Turkiets medlemskansökan. Högst på dagordningen var hurvida Turkiet gjort tillräckligt då man gått med på att öppna en hamn för cypriotisk trafik. För EU är en hamn för cypriotiska fartyg viktigare i EU:s medlemsförhandlingar med Turkiet än kurdiska barns liv.

Kurder har inte heller glömt att EU terroristämplade PKK under en period då organisationen hade utlyst en ensidig vapenvila i syfte att nå en fredlig lösning. Man glömmer inte heller EU:s ständiga uppmaningar om att gerillan utan villkor ska lägga ned sina vapen (eftersom EU anser att en politisk lösning inte kan uppnås om det råder ett krig). EU:s tystnad efter att gerillan den 1 oktober 2006 utlyste ytterligare en ensidig vapenvila kommer inte heller att glömmas av kurder.

Varför uppmana kurderna att avstå från en väpnad kamp om man sen inte tar steg för att stödja en fredlig lösning på ett krig man inte vill se? Varför genomför man inte påtryckningar mot ett land som förtrycker miljoner av sina invånare istället för att terrorstämplda och uppmana dem som gör mostånd att lägga ned sina vapen? Varför inför inte EU ett vapenembargo mot ett land där militärer och polis dödar civila utan att straffas? Varför uppmana EU kurder att lägga ned sina vapen när Turkiet fortsätter med sitt krig mot den kurdiska befolkningen, trots att gerillan utlyst fem ensidiga vapenvilor?

Fred är krig...


Källor:

[1] Namnen är från IHD:s rapport över det folkliga uppror som ägde rum i norra Kurdistan Mars-April 2006. www.ihd.org.tr
[2] http://www.firatnews.com/modules.php?name=News&file=article&sid=6819
[3] http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/4867934.stm
[4] http://www.bianet.org/2005/01/01_eng/news50246.htm
[5] Intervju på P1, 3 April 2006
[6]http://sydsvenskan.se/varlden/article203625.ece
[7] http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=71&dtyp=frs&rm=2006/07&dok_id=GU1215&nr=15
[8] Intervju på P1, 3 April 2006

måndag 18 december 2006

Välkomna

Välkomna till min blogg. Det här är min första blogg. Den enkla anledningen till att jag har börjat skriva är att jag vill dela med av mina tankar om den värld vi lever i.