"Förbannade PKK! Horunge Israel!"

Uttalandena i rubriken skanderades av supportrar till det turkiska fotbollslaget Kocaelispor i matchen mot Bursaspor under 2006 (Se video). Slagord med politiska förtecken tillhör inte ovanligheterna under fotbollsmatcher i Turkiet. Något som däremot tillhör ovanligheterna är att slagorden väcker reaktioner från politiker eller media.

Mordet på Dink väckte däremot starka reaktioner i Turkiet. Under Dinks begravning i Istanbul bar tusentals människor skyltar där det stod "Vi är alla armenier". Vissa har försökt framställa
den enorma uppslutningen vid Dinks begravning som ett tecken på att den turkiska allmänheten slöt upp i ett fördömande av mordet. Men Selami Ince, som arbetar på den alevitiska TV-stationen Su-TV, är av en annan mening. Ince citeras av den amerikanska nyhetsbyrån AP:

"Dessvärre så representerar de [som deltog] inte den turkiska allmänheten. Den turkiska allmänheten har inte fyllt gatorna med krav på demokrati och frihet. Dessa [som deltog] var vänsteranhängare, armenier, kurder och intellektuella som stödjer multikulturalism."

Uttalanden som "vi är alla armenier" har skapat en debatt i Turkiet och väckt anstöt hos turkiska nationalister. De turkiska nationalisterna har har tagit ställning mot dessa uttalanden. I anslutning till denna debatt har olika turkiska supporterklubbar, med sympatier till extremhögern i Turkiet förtydligat sin ställning.

På flera matcher efter matchen har supportrar till olika fotbollslag hängt upp banderoller med slagord som: "Vad stolt den kan vara som kan kalla sig turk", "Vi är alla turkar", "Vi är turkar, vi är från Trabzon, Vi är alla Musfafa Kemal [Ataturk]", och liknande nationalistisk dynga...

Nu tror många att exemplen från fotbollstadion bara representerar ett fåtal fanatiska anhängare, men faktum är att i matchen mellan Trabzonspor och Kayserispor delades tusentals turkiska flaggor ut till åskådarna. Ur stadions högtalare kunde man innan mordet höra "den som inte reser på sig är supporter till Fenerbaçe" [Ett av de större fotbollslagen i Turkiet] när hemmalaget ville elda på hemmasupportrarna. Dessa utrop hade efter mordet ersatts med "Alla som inte reser på sig är armenier".

Det är inte bara i matcher där Trabzonspor (staden som den misstänkte mördaren kommer ifrån) som dessa scener har utspelats. Liknande scener har utspelats i många andra matcher.

I matchen mellan Malatyaspor och Elazigspor skrek Elazigsupportrarna "Armenska Malatya" som om det vore ett skällsord. Malatya-supportarna ville inte vara sämre och svarade med "Ut med PKK:arna", vilket i jämförelse skulle vara ett värre skällsord för dessa nationalister (Elazigsupportarna har ingen speciell sympati för PKK). Efter att ha "svurit" åt varandra började man bråka på vanlig huliganmanér, vilket ledde till att ett tiotal supportrar skadades.

Politiska utspel är vanliga på turkiska matcher. Många lag från Turkiet har supportrar med sympatier till olika fascistiska rörelser i Turkiet. Den öppna rasismen som råder på fotbollsarenorna är inget nytt. Det finns många exempel. Exemplet från rubriken är taget från en match mellan Kocaelispor och Bursaspor under 2006.

Dessvärre är det så att nationalismen i Turkiet inte är begränsad till några fotbollssupportrar. Den finns inom staten, bland politiska partier, i skolor, inom militären, den finns kort och gott nästan överallt. Den perverterade nationalismen i Turkiet är utbredd i hela samhället. Hitlers Mein Kampf var 2005 Turkiets bäst säljande bok. (Populär Historia)

Den som hoppades på att mordet på Hrant Dink skulle leda till ett bakslag för den turkiska nationalismen lär nog bli besviken. Istället för att fokusera på diskussioner till hur och varför mordet begicks så har diskussionerna alltså främst handlat om huruvida man kan uttrycka åsikter som "vi är alla armenier".

Nationalismen har sedan republikens grundande haft en stark ställning i Turkiet. Tyvärr så tror politiker i Europa att man kan gulla bort den turkiska nationalismen. Om inte annat så försöker man blunda för hur utbredd den är. Denna naiva attityd skadar Turkiet och människorna som bor där mer än det hjälper dem...

Mordet på Hrant Dink - Kopplingen till militären

Fler uppgifter angående mordet på Hrant Dink börjar komma ut i medierna. Men fortfarande så ser många medier på mordet som separat händelse utan att kunna relatera till det klimat eller de djupare förklaringar som finns. I det här inlägget kommer jag ta upp kopplingen till den pensionerade generalen Veli Kuçuk. Dinks advokat sa efter mordet i turkiska tidningar att Dink känt sig hotad av Veli Kuçuk. Ett foto på Kuçuk har släppts (återvänts är möjligen ett mer passande ord). På fotot ser man hur Kuçuk poserar tillsammans med Alpaslan Aslan (stavas ibland också som Alparslan Arslan). För er som inte känner inte till Aslan så kan jag berätta att det är mannen som i maj 2006 gick in en författningsdomstol i Ankara och sköt 5 domare. Fotografiet är taget 2005 i Stockholm av den svensk-kurdiska journalisten Mizgin Bingöl...

Håll tungan rätt i mun nu eftersom gängbildningarna (staterna i staten) inom den turkiska staten kan vara röriga och dessutom går långt tillbaka i tiden. Då jag gjorts medveten om att många inte läser längre texter så kommer jag hålla texten kort, och sedan ge länkar till sidor där ytterligare information kan fås. De flesta länkar kommer att gå till kända turkiska hemsidor, eftersom det finns en tendens att avfärda alla uppgifter som inte släpps i den svenska mainstream-median och för att man dessutom ser med misstänksamhet på uppgifter från kurdiska nyhetssidor).


Kort historia:

År 1996: En mercedes i hög fart åker rakt in i en lastbil som håller på att åka ut från en bensinstation. I mercedesen befinner sig fyra personer. Abdullah Çatli, efterlyst av interpol, en högt uppsatt polischef från Istanbul, en dam som beskrivits som Çatlis flickvän, samt Sedat Bucak, dåvarande riksdagsledamot för DYP ("Rätta Vägens Parti). Partiledare för DYP var under denna tid Tansu Çiller, och det var under hennes tid som premiärminister som många av de värsta övergreppen mot den kurdiska befolkningen ägde rum. Alla utom Sedat Bucak dör i krocken som senare döps till "Susurluk-skandalen". Den efterlyste Çatli hade ett falskt pass på sig. Den som utfärdat passet var ingen mindre än dåvarande inrikesminister Mehmet Agar. Agar avgick efter Susurluk-skandalen men är idag tillbaka som ordförande för DYP. Efter bilkrashen tillsattes en parlamentarisk kommission som bland annat skulle utreda hur dessa personer kunde befinna sig i samma bil. Förhör genomfördes bland annat med Hanefi Avci, dåvarande chef inom polisens avdelning för underrättelse. Avci berättar:

"In his testimony at the parliamentary commission probing the Susurluk scandal, he claimed that there was an "illegal" organization established within the state to fight terrorism. He also said this organization then became a gang, which was established within the MIT, the police and Gendarmerie Intelligence (JITEM). Mehmet Agar, Korkut Eken, Ibrahim Sahin from the police, Mehmet Eymur, Duran Firat and Kasif Binbasi from the MIT and Lt. Col. Veli Kucuk from JITEM were in this organization and involved in numerous illegal actions under the leadership of Ahmet Cem Ersever, who was later killed by Kemal Uzuner (a.k.a Cubuklu), a driver working at JITEM, said Avci. He also said Abdullah Catli, an ultranationalist and suspect of a political mass-killing in the late '70s was both used by the MIT and the police, and Alaattin Cakici, a mafia leader was used by the MIT. Abdullah Catli, his partner in crime Haluk Kirci and drug smuggler Yasar Oz might be in the civil wing of the gang and conducted many operations in the southeast region and were active in Istanbul, doing operations against some businessman." (TNA)

Ett snabbt hopp till 2006:

I maj 2006 går en 29-årig advokat in i en domsal och skjuter fem domare. En av domarna dör av skadorna, medan övriga fyra överlever. Mannen som håller i pistolen heter Alpaslan Aslan. (BBC)

Januari 2007: Kort efter mordet på Dink berättar Dinks advokat att Veli Kuçuk hotat Dink. Advokaten som gjorde ett uttalande framför Dinks tidning Agos sa att Kuçuk hotat Dink per telefon för 5-6 månader sedan. Advokaten sade också att Dink var mer rädd för Kuçuks hot än andra hot. (Hurriyet, en av Turkiets största dagstidningar)

Den svensk-kurdiska journalisten Mizin Bingöl berättar i en artikel i den kurdiska tidningen Azadiya Welat om tillfället när fotot togs. Fotot tas under en azerisk kongress som äger rum i Stockholm 2005. Att Veli Kuçuk, den som av många beskrivs som grundaren av den turkiska militära underrättelsetjänsten JITEM, befinner sig i Sverige är en sensationell nyhet inom kurdisk media. I artikeln som senare publicerades på nyhetsbyrån Mesopatamian News Agency, tar man upp Kuçuks affärer utanför Turkiet och hur han arbetar för att stärka högerextrema grupper utanför Turkiets gränser. Vad man inte kan veta 2005 är att mannen som står brevid Kuçuk på fotografiet, Alpaslan Aslan, i maj 2006 kommer att gå in en domsal och döda en domare och skada ytterligare fyra.


Det större fotografiet (Stockholm) är från Firat News Agency, det infällda fotografiet (Turkiet) är från den turkiska tidningen Zaman:

Den turkiska tidningen The New Anatolian tar också upp detta:

"In a photo taken two years ago Kucuk was seen with gunman Arslan at the Azerbaijan Congress held in Stockholm. After the bloody Council of State attack, Kucuk said he didn't knew Arslan. He also said after Dink's murder that he had no connection with the murder or suspect." (TNA)

(TNA beskriver felaktigt den pro-kurdiska nyhetsbyrån MHA som "pro-PKK". Att turkiska tidningar kategoriskt beskriver kurdiska organisationer, medier o.s.v. som "pro-PKK" är en annan historia som jag får skriva om i ett annat inlägg. Samtidigt som jag vill poängtera att jag personligen inte tycker att det är fel om man nu är "pro-PKK".)

Originalfotografiet finns förmodligen fortfarande hos Bingöl och det vore inte allt för svårt för svenska journalister att ringa henne och undersöka saken närmare. En annan infallsvinkel är hur en man som Kuçuk kan befinna sig i Sverige och organisera människor utan att någon myndighet reagerar.

För er som vill läsa mer om gängbildningarna inom den turkiska staten och deras kriminella aktiviteter så finns en bra artikel på Le Monde och ytterligare en på Middle East Forum. (Läs under rubriken "Susurluk")

Mordet på Hrant Dink

Det har inte undgått någon som följer utvecklingen i Turkiet att den armeniska journalisten Hrant Dink mördades 19 januari 2007. Turkiska mediers dagordning upptogs helt och hållet av mordet och turkiska politiker, inklusive landets premiärminister Recep Tayip Erdogan fördömde mordet.

I Turkiet har kolumnisterna tävlat med varandra om att lovorda Dink och vem som kan fördöma mordet mest. Det är sällan (jag kan inte komma på något tillfälle i modern turkiska historia) då de statsvänliga kolumnisterna i så skarpa ordalag fördömt ett mord på en regimkritiker. Så vad har hänt i Turkiet? Är dessa reaktioner som nu kommer fram i Turkiet ett tecken på att landet har utvecklats och idag tar avstånd från våld mot människor som på ett fredlig sätt uttrycker sin åsikt?

Svaret på den här frågan är både ja och nej. Det har skett mycket begränsade förändringar i Turkiet, men dessa förändringar är inte de som ligger bakom dessa reaktioner. Svaret på dessa reaktioner finner vi i vad Dink själv pekade på i en intervju med Bitte Hammargren för SvD i slutet av November. Intervjuen publicerades igen efter mordet.

SvD: Men vore det inte en rikedom för Turkiet att erkänna att under det turkiska medborgarskapet ryms en mångfald av identiteter?

– Jovisst. Man ska se det som en rikedom. Men om man fruktar detta och tror att erkännandet av denna mångfald av identiteter ska leda till separatism då blir det ingen rikedom utan en hotbild. Kurder betraktas som ett hot, men inte armenierna i dag för vi är så få. Så då kan vi sitta i skyltfönstret.

Armenier och andra kristna grupper ses inte som ett hot idag eftersom de är få, och detsamma gäller andra kristna folkgrupper i Turkiet. Istället används dessa grupper precis på det sättet som Dink beskrev; man sätter dem i ett skyltfönster, där omvärlden kan beskåda dem i tron om att Turkiet är en demokrati där minoriteter skyddas. De som inte nöjer sig med att se detta skyltfönster och istället försökt lära känna landet bättre, vet att skyltfönstret endast är en fasad.

Dink har flera gånger åtalats, bland annat för att ha "förolämpat turkiskheten" (japp, i Turkiet kan man åtalas för detta "brott"). Vid dem tillfällena har inte turkisk media haft lika vassa klor till försvar för "demokratin". Inte heller fick Dink något stöd av många av de politiker som idag kallar mordet för en "attack mot demokratin".

Men låt oss backa bandet lite. För snart ett år sedan dödades civila demonstranter av turkiska säkerhetsstyrkor i staden Amed (Diyarbakir). Tongångarna från de turkiska politikerna och medierna var annorlunda då. Då kallade turkisk media demonstranterna för "ligister", "sympatisörer till terrorism" och så vidare. Den turkiska premiärminister sa under oroligheterna i Amed att:

"Om ni gråter imorgon, så kommer det att vara förgäves. Säkerhetsstyrkorna kommer att bemöta terrorismens pjäser, oavsett om de är barn eller kvinnor. Alla bör inse detta" (BBC)
Enes Ata 6, sköts av säkerhetsstyrkor. Fotot är taget
precis när Ata har skjutits och håller på att dö. Ingen
åtalades för mordet.


Nu kommer de som stödjer Turkiet utan restriktioner hävda att jämförelsen mellan personer som dödas under protester eller något som liknas vid ett uppror, inte kan jämföras med en journalist som dödas på öppen gata. Dessa "vänner" till Turkiet bortser från att säkerhetsstyrkorna bland annat sköt ihjäl en 8- och 6-åring, samt att de slog ihjäl en 78-åring. De bortser även från att oroligheterna tog fart efter att säkerhetsstyrkorna först provocerat ett fredligt begravningsfölje, för att sedan skjuta skarpt på demonstranter som reagerat. Varför betraktar huvudfåran inom turkisk media och turkiska politiker det som legitimt att skjuta kurder?

Som jag skrev tidigare: svaret finns delvis i Hammargrens intervju med Dink. Tiotusentals armenier ses inte som ett hot mot Turkiet, det gör däremot miljoner kurder. Dinks folkgrupp användes som ett skyltfönster för att ge sken av att Turkiet är en demokrati.

Nu bestämde sig en ung turk för att krossa detta skyltfönster, och det är också därför som det politiska etablissemanget i Turkiet reagerar så kraftigt. För dem var det inte ett mord av en människa, det var ett mord på Turkiets karaktär som begåtts. Det är därför Erdogan, till skillnaden från när civila kurder dödas, säger:

- Kulorna som avlossades mot Hrant Dink avlossades mot oss alla. (TT)

Erdogan är inte bara arg för att Turkiets fasad återigen krackelerar, han vill fortsätta att upprätthålla bilden av sig själv och sitt parti som moderna demokrater. De turkiska medierna deltar i att försökta upprätthålla denna bild och liksom Erdogan så är det faran för hur Turkiet uppfattas som står i centrum:

"Mordet kallades i flera tidningar för en skam för nationen och tidningarna skrev att dådet är en attack mot demokratin." (DN)

Dessa tidninger och kolumnister (med några få undantag) inser inte det inte rör sig om en "attack på demokratin". Det handlar i själva verket om en konsekvens av det nationalistiska klimat som byggts i Turkiet av politiker och personer inom säkerhetsstyrkorna. Att politikerna obehindrat kan bygga upp ett sådant nationalistiskt klimat beror på avsaknad av demokrati och demokratiskt tänkande bland de styrande turkiska partierna.

Och i och med att det är valår i Turkiet tävlar politikerna i landets paradgren: nationalism. Denna perverterade nationalism ger befolkningen i Turkiet klara signaler för vad som är tillåtet och inte tillåtet i Turkiet. Nationalismen är inte bara utbredd inom landets medier och inom politiken. Nationalisternas starkaste fäste är hos militären.

Ta bara exemplet med den nuvarande överbefälhavaren i Turkiet, Yasar Buyukanit. När en kurdisk bokaffär i staden Semdinli bombades av officerare från den militära underrättelsetjänsten under 2005 sade han:

"Jag känner dessa, de är bra grabbar". (Zaman)

Efter detta uttalanden åtalades Buyukanit för att ha försökt "påverka rättsväsendet". Det visade sig dock att den unga åklagaren som väckt åtalet hade tagit sig vatten över huvudet. Åklagaren blev sparkad av justitiedepartementet för att ha "förudmjukat militären".

Tillbaka till mordet på Dink. Den misstänkte mördaren kommer från staden Trabzon. Detta är intressant av den anledningen att Trabzon har varit scenen för nationalistiskt våld vid flera tillfällen de senaste åren. I april 2006 genomförde fem medlemmar i TAYAD, en turkisk organisation som stödjer politiska flyktingar, en flygbladsutdelning i Trabzon. Enligt vänsteraktivister hade civilpolis tidigare spridit rykten i staden om att folk som bränt den turkiska flaggan skulle komma och dela ut flygblad. De som delade ut flygbladen blev lynchade och lokal media i Trabzon spred kort efter händelsen falska uppgifter om att den turkiska flaggan hade bränts. Nära 1000 trabzonbor därför samlades utanför det affärscentrum där de som lyckats undkomma den första lynchningen gömde sig.

När TAYAD senare skulle göra ett offentligt uttalande i Trabzon så hade en lynchmobb återigen samlats. TAYAD läste ändå upp sitt uttalanden, men när de var färdiga angreps de av lynchmobben medan polis stod och såg på. I juni var det dags för en repris, och det är den senaste gången som medlemmarna i TAYAD lynchades i Trabzon.

Trabzon klingar möjligen bekant vid här laget för de som följer Turkiet. Det var även i Trabzon som en katolsk präst sköts ihjäl av en 16-åring med en pistol av märket Glock (Denna typ av pistol är både dyr och mycket svår att få tag på, även i Turkiet). Uppmärksamheten kring prästmordet var stort i och med att det utfördes i anslutning i prosterna mot karikatyrerna av profeten Muhammed. Den 16-åriga pojken dömdes till 18 års fängelse. De som deltog i lynchningarna av TAYAD-medlemmarna friades. Däremot dömdes en medlem i TAYAD till fyra månaders fängelse för att ha "förolämpat säkerhetsstyrkorna" under en av lynchningarna.

De senaste åren har Turkiet varit en scen för otaliga lynchningar av kurder och vänsteraktivister. De som deltagit i lynchningarna (medan säkerhetsstyrkorna har sett på) har inte straffats, medan de som lynchats i vissa fall istället har straffats. Turkiska säkerhetsstyrkor har dödat civila kurder medan landets politiker försvarat och indirekt gett grönt ljus till dödsskjutningarna. Man har skapat ett klimat där allt och alla som betraktas som ett hot till Turkiet kunnats straffas även utanför lagens ramar, utan att någon strafföljd. Det är därför inte förvånande att turkiska ungdomar som utnyttjas under detta klimat lätt kan rekryteras av nationalistiska grupper, för att utnyttjas mot de som kritiserar Turkiet eller dess historia.

Att betrakta de som utför och organiserar morden som enskilda individer eller extrema grupper är fel. Alla turkiska politiker som har bidragit till att de skapa detta klimat och försvarat tidigare gärningar mot regimkritiker och civila människor är medskyldiga till mordet på Dink.